Detta inlägg är inte avsett som kritik av vare sig den etablerade sjukvården, ”alternativmedicinen” eller ens VoF, men däremot kritiserar det en återkommande och oseriös kritik av ”alternativmedicinen” som i tex ETC den 2 juli 2014 sammanställd av några styrelseledamöter i föreningen Vetenskap och Folkbildning [VoF), skriver G. Karlsson, leg. läkare.
Som läkare i ”den riktiga vården” och dess verklighet iakttar vi fall när vi trots närmast obegränsade resurser misslyckats med, eller saknar, behandling där så kallad alternativmedicin lyckas, och i vissa fall ”alternativmedicinen” till och med erbjuder de enda behandlingsmöjligheterna, och det vill också säga att den då inte är en ”alternativ metod” utan är ”behandlingsmetoden”.
Rimligtvis ska alternativa evidensbaserade behandlingsalternativ kunna erbjudas allmänheten som inte genom antikampanjer ska frånhändas möjligheter till hälsa, vilket kan betraktas som både moraliskt, etiskt, ekonomiskt och juridiskt oförsvarbart.
Hippokrates: Läkaren har endast en uppgift – att bota – och om han lyckas däri är det oviktigt vilka medel han använder sig av!
Det är emellertid lätt att instämma i 2014 års utsagor på VoF:s hemsida:
”Vetenskap och Folkbildning (VoF) … vill främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat. … För kritiskt tänkande och mot pseudovetenskap sedan 1982. … Särskilt tar föreningen som sin uppgift att i en fri opinionsbildning bekämpa de felaktiga och grundlösa föreställningar som förekommer i frågor som kan avgöras vetenskapligt.”
”Det finns mängder av exempel på överdriven auktoritetstro och pseudovetenskap inom både sjukvården och forskarvärlden.”
[Sven Ove Hansson, VoF ordförande 1982–1988, då professor i filosofi, KTH, i SBU:s rapport ”Medicinsk vetenskap & praxis”, nr 1/2005]
Since ”skepticism” properly refers to doubt rather than denial – nonbelief rather than belief – critics who take the negative rather than an agnostic position but still call themselves ”skeptics” are actually pseudo-skeptics. [Marcello Truzzi, 1987]
VoF har till synes genomgått en förvandling från ett sannolikt vällovligt syfte med Vetenskap och Folkbildning till renodlad hets mot terapigrupper som inte är skattefinansierade. Utifrån enstaka anekdoter bryter nu VoF ovetenskapligt och förvillande mot sina egna statuter i debattartikeln i ETC den 2 juli 2014, exempelvis enligt följande generaliserande utsagor:
VoF påstående att ”Stoppa den oseriösa alternativmedicinen” i de fall den de facto är oseriös eller skadlig torde alla intresserade vara helt överens om. Att däremot sammanblanda seriösa aktörer med den här enda nämnda oseriösa är inte seriöst.
Alternativ medicin är alla de former för hälso- och sjukvård som i ett visst samhälle eller en viss kultur under en viss historisk period existerar utanför det politiskt dominerande hälso- och sjukvårdssystemet. [Cochrane Collaboration]
VoF hävdar att en ”cancersjuk man lurades”. Det är alltså en legitimerad tandläkare – således verksam inom ”den riktiga vården” som enligt VoF därför inte bedriver ”kvacksalveriverksamhet”; termen kvacksalveri används för övrigt inte längre i lagtexten – som rekommenderat ”en overksam mix baserad på björkavkok”. Preparatet kan mycket väl vara overksamt, men finns det evidens för den utsagan?
Tidningen HD, Helsingborgs Dagblad, har publicerat åtminstone fem artiklar om fallet. Dessa obekräftade uppgifter är de enda ”fakta” som framgår av VoF annonsartikel.
Som ovetenskaplig kuriosa har rapporterats fallet med en kvinna med spridd lungcancer som – av sin läkare – fått överlevnadsprognosen två månader men som fortfarande levde fyra år senare trots att hon behandlat sig med björkavkok.
VoF utsaga att ”Alternativmedicinbranschen i Sverige omsätter varje år flera miljarder kronor” kan vara grundad på fakta även om begreppet ”flera” är godtyckligt. Dock bidrar ”branschens” alla företagare med moms, skatt och sysselsättning.
Som jämförelse var rikets nettokostnad år 2012 för ”den riktiga vården” drygt 214 miljarder kronor, 9 procent av BNP, för 65,8 miljoner besök med genomsnittlig nettokostnad per invånare om 22 504 kronor. Patienterna betalar själva knappt 2 % av hela sjukvårdskostnaden, det vill säga att skatten står för drygt 98 %.
”Riksrevisionen fann 2013 tecken på att vårdcentralerna fattar beslut om insatser utifrån vad som är lönsamt snarare än patienternas behov. Det kan handla om att man kallar in patienter för undersökningar som inte är nödvändiga, men som gör att vårdcentralen får en högre ersättning. [Metro 2013-12-20]
VoF återupprepar argumentet att den så kallade ”alternativmedicinbranschen … tjänar enorma summor”.
Som jämförelse kostar ett läkarbesök om 5 – 10 – 20 minuter – som ingår i högkostnadsskydden, är skattefinansierat och momsbefriat – inom primärvården 1 775 kr och inom den slutna vården 3 550 kr, allt enligt SLL 2013.
Verkligheten är vanligen en helt annan – med varken skattefinansierade eller momsbefriade, oftast betydligt längre sessioner, för en bråkdel av dessa summor – för ”alternativa” företagare, liksom den är för många andra egenföretagare.
”Vården har fått för mycket av industriellt tänkande över sig och industriella produktionsmått har tagit över. Det måste gå att hitta andra sätt att mäta effekten av sjukvården, annars går det inte att arbeta med långsiktiga mål. Något har förlorats på vägen. – Det kanske vore bättre att ta betalt för hur friska patienterna är – det skulle onekligen förändra systemet radikalt.”
[Dr George D Lundberg, redaktör under 20 års tid för den amerikanska läkarföreningens ansedda tidskrift JAMA]
Till läkemedelsindustrins ekonomiska framgångar har givetvis högkostnadsskydden och skatterna bidragit genom att pekuniärt möjliggöra en ökad försäljning.
Genom ”dold kamera” har visats ett antal tv-reportage om hur också legitimerade läkare med flera bluffat på olika sätt.
VoF hävdar att ”Enligt läkare kunde flera … preparat … resultera i skador på lever och njurar”. Finns grund för det påståendet?
”Fler än 3000 patienter per år dör av felbehandling inom svensk hälso- och sjukvård. Fler än 105000 patienter per år skadas allvarligt på grund av fel och slarv inom svensk hälso- och sjukvård.” [Socialstyrelsen, 2009]
Antalet vårdrelaterade infektioner har inte minskat de senaste fyra åren. ”Det är bekymmersamt att vi ännu inte ser några förbättringar”, säger Socialstyrelsens generaldirektör Lars-Erik Holm. Omkring nio procent av patienterna i landstingets slutenvård råkar ut för vårdrelaterade infektioner. [DN 2014-04-04]
Till svenskarnas ökade livslängd under det senaste århundradet har sjukvården bidragit med 10 % och förbättrade levnadsförhållanden med 90 % enligt ”Institutet för Framtidsstudier”, 2014.
Att enligt VoF ”inte alltid upptäcka vissa sjukdomar” gäller inte sällan inom ”den riktiga vården” och har såvitt veterligt inte bevisats förekomma inom ”den oseriösa alternativmedicinen”. Detta kan dessutom undvikas om patienten rekommenderas att först låta sig diagnosticeras inom ”den riktiga vården” innan patienten – ibland efter att inte ha blivit hjälpt där – söker ett verksamt behandlingsalternativ. Att ”förbise” personer som redan är ”allvarligt sjuka” faller på sin egen orimlighet.
Noteras att med en sjukdom som av ”den riktiga vården” benämns ”kronisk” avses detsamma som ”obotlig”. Att då söka hjälp hos seriösa terapeuter utanför ”den riktiga vården” bör kunna ses som en mänsklig rättighet.
VoF menar att ”Alternativmedicinbranschen (tjänar enorma summor på att) erbjuda sjuka människor verkningslösa behandlingar … de behandlingar som erbjuds patienten ska vara evidensbaserade och ges i enlighet med vetenskap och beprövad erfarenhet”. Noteras att skillnaden mellan ”bevis för utebliven effekt” och ”uteblivet bevis för effekt” är essentiell för evidensen.
”Vetenskap och beprövad erfarenhet är vad vissa ledande företrädare för olika discipliner vid viss tid och på viss plats anser vara vetenskap och beprövad erfarenhet”. [Socialstyrelsen 2012.]
Uppenbarligen saknas en klar definition av begreppet och en eventuell definition förändras dessutom med tid och rum!
Med hjälp av begreppet ”beprövad erfarenhet”, som begränsas till den ortodoxa medicinens revir, utesluter man de facto eventuella externa kreativa innovationer.
Inom EU gäller begreppet ”Sedvanlig behandling inom berörda yrkeskretsar”. Enligt EG-domstolens tolkning av EU-fördraget, bland annat i domen C157/99, är det egna landets expertis alltid partisk och kan därmed inte avgöra vad som är sedvanligt, varför endast internationell expertis kan anlitas vid bedömning av definitionen.
Enligt det statliga nordamerikanska National Institute of Health, NIH, finns det totalt 620 olika alternativa behandlingsmetoder. En oberoende studie av Cochrane gav vetenskaplig evidens för att 37 % av dessa fungerar eller sannolikt fungerar. I jämförelse:
”Både antalet och kvaliteten hos de primära studierna, på vilka mycket av modern, samtida medicinsk praxis grundas, är anmärkningsvärt svaga. Läsare har överlag noterat att det vanligaste konstaterandet i granskningarna hos Cochrane var missnöjet med den synnerligen dåliga kvaliteten hos många kliniska försök och experiment.
Antalet granskningar som indikerar att moderna biomedicinska procedurer
- inte visar någon effekt [20 % – 32/160] eller
- otillräcklig evidens [21 % – 34/160] förefaller mycket hög, och
- antalet som indikerar signifikant evidens för önskad effekt [23 % – 36/160] förefaller mycket liten.”
[Reviewing the Reviews; How strong is the evidence? How clear are the conclusions? by Ezzo J, Bausell B, Moerman DE, Berman B, Hadhazy V. Publ. in International Journal of Technology Assessment in Health Care, 2001, Fall; 17[4]: 457-466]
”Att även dagens sjukvård bygger på svag eller obefintlig vetenskaplig grund är tyvärr ingen överraskning.” [Medicinsk vetenskap & praxis, nr 1/2005, Mats Eliasson, docent i medicin, ledamot av vetenskapliga rådet, SBU]
”Kritiker av komplementär medicin tycks ofta frammana en dubbel standard eller norm, som är mycket mer trägen i sina försök att förbjuda, eller kriminalisera, icke utvärderad komplementär medicinsk praxis, än icke utvärderad ortodox medicinsk praxis … Dessa dubbla normer skulle kunna vara acceptabla om ortodox medicin var baserad endast på praxis som hade visats göra mer nytta än skada, och om mekanismerna genom vilka deras välgörande element hade sina effekter var förstådda, men ingendera av dessa villkor tillämpas.” [Iain Chalmers, VD för UK Cochrane Center, 1998; BMJ 1998; 316:1694]
Enligt en amerikansk kongressrapport har endast 10-20% av alla behandlingsmetoder inom västerländsk medicin visats vara effektiva med hjälp av kontrollerade vetenskapliga studier RCT, det vill säga att 80 – 90 % saknar evidens.
VoF skriver att ”det är helt lagligt för personer utan formell utbildning att behandla bland annat självmordsbenägna personer”. Det är inte minst ”alternativmedicinbranschen” själv överens om och söker dessutom stävja att ”personer utan formell utbildning … behandlar”.
Det gäller även den legitimerade personal som utövar metoder de saknar kunskap i, det vill säga behandlar under en form av legitimerat ”kvacksalveri”.
”Självmordsbenägna personer” tas heller inte alltid om hand inom psykiatrin, vilket ibland leder till fatala följder.
VoF ”uppmanar … riksdagspolitiker … att omgående skärpa lagstiftningen … att lagföra oseriösa alternativbehandlare!”
Det finns sedan tidigare möjlighet att lagföra oseriösa behandlare, och det gäller oavsett medicinsk inriktning. Den namngivne personen i Helsingborgs Dagblad 28 juni i år är givetvis ett ärende för myndigheterna och kan inte betraktas som representant för någon som helst existerande – terapeutisk – yrkeskår.
Jäv: Jävsförhållande uppgivet gentemot FASS/Läkemedelsindustrierna genom beroende av dessa för sin inkomsts skull, på samma sätt som alla förskrivande läkare är beroende av dessa.
Kan en person förmå sig att förändra sin uppfattning om personens position är beroende av den uppfattningen?
Text: G. Karlsson, leg. läkare, 2014-08-03
