Vetenskap och Folkbildning har trampat i klaveret – Öppet brev från en professor

Germund Hesslow i Newsmill

Text: Germund Hesslow, professor i neurofysiologi och docent i teoretisk filosofi. | Denna artikel publicerades ursprungligen 2011-01-12 på Newsmill.se.

Föreningen Vetenskap och Folkbildning (VoF), som har till syfte att främja folkbildning om vetenskapens metoder och resultat, utser varje år Årets folkbildare och Årets förvillare. I ett pressmeddelande och på hemsidan meddelas:

”Till Årets förvillare 2010 utses lobbyorganisationen Stockholmsinitiativet, vilken driver uppfattningen att mänskliga utsläpp av växthusgaser inte nämnvärt påverkar klimatet. De anser därför att alla politiska försök att mildra den pågående globala uppvärmningen är meningslösa eller skadliga.”

Med anledning av detta skriver professor Germund Hesslow, en av VoF:s kontaktpersoner i vetenskapliga frågor, ett öppet brev till styrelseledamoten i VoF, professor Dan Larhammar:

Käre vän,

Under många år har jag betraktat mig som en anhängare och stödjare av Vetenskap och Folkbildning. Även om jag aldrig varit glad över att man delar ut ett förvillarpris, så har jag tyckt att föreningen gjort ett berömvärt arbete och en viktig samhällsinsats genom att rikta saklig kritik mot pseudovetenskap och dålig vetenskaplig stringens. Just förvillarpriset svär litet mot detta genom att inte vara ett särskilt bra exempel på ”saklig kritik”, men jag har svalt detta som en underhållande skämtsamhet. Men inte nu längre. I mina föreläsningar om den vetenskapliga kulturen brukar jag avsluta med en maning till saklig diskussion och ett avståndstagande från mobbning av oliktänkande. Förvillarpriset har i viss mån karaktären av just mobbning och hade jag haft något att säga till om i VoF hade jag verkat för dess avskaffande. Förvillarpriset är dock inte bara olämpligt i princip – nyligen har VoF enligt min mening gjort ett rejält klavertramp i valet av mottagare.

På hemsidan står följande om Stockholmsinitiativet: ”De väljer att istället för vetenskap sprida konspirationsteorier och återberätta lösa anklagelser mot seriösa forskare inom klimatområdet.” Jag har följt Stockholmsinitiativets verksamhet under en tid och har läst en avsevärd del av deras webbmaterial och de artiklar som företrädarna publicerat i pressen. Det är för mig solklart att Stockholmsinitiativets företrädare är hederliga personer med en vetenskaplig grundsyn och att de efter bästa förmåga försöker argumentera emot rådande konsensus på ett sakligt och hederligt sätt.

Man kan naturligtvis alltid diskutera om det ena eller andra argumentet är bra och i ett ämne som är så laddat som klimatfrågan är det inte alltid lätt att ha reda på basfakta. Säkert har Stockholmsinitiativets anhängare emellanåt sagt saker som inte borde ha sagts eller otillbörligt ifrågasatt motiven hos sina motståndare. Sådant sker dock i alla debatter och ingenting talar för att Stockholmsinitiativet varit större syndare här än anhängarna av AGW-hypotesen (jag klumpar här för korthets skull ihop personer med sinsemellan ganska olika uppfattningar, men du förstår säkert vilka jag avser). Min bild är faktiskt den motsatta.

Klimatskeptikerna beskylls genomgående för att vara i tjänst hos oljeindustrin eller någon annan förment suspekt grupp, de mobbas som nazister och fascister av AGW-anhängarna i media och bland forskare. Jag talar då inte bara om knäppgökar som zoologiprofessorn i Lund som jämförde den alltid saklige och stringente judiske ekonomen Marian Radetski med Hitler och Mussolini. Ledande AGW-anhängare som IPCCs ordförande Pachauri, Stuart Pimm och Jeffrey Harvey i Nature av alla ställen, George Monbiot m.fl. har explicit jämställt skeptiker med Hitler och nazisterna. Kan det verkligen vara rimligt att beskylla just Stockholmsinitiativet för att sprida konspirationsteorier och ogrundade anklagelser?

Stockholmsinitiativet ”förnekar” inte någon vetenskap. De förnekar att vetenskapliga data är tillräckliga för vissa av de slutsatser som dras av AGW-anhängarna men som du lätt kan konstatera genom att besöka deras hemsida gör de stora ansträngningar att argumentera från vetenskapliga utgångspunkter.

Påståendena att Stockholmsinitiativet ”väljer att istället för vetenskap sprida konspirationsteorier och återberätta lösa anklagelser mot seriösa forskare inom klimatområdet” och ”Stockholmsinitiativet ägnar sig huvudsakligen åt att förneka det vetenskapliga kunskapsläget inom klimatforskningen” är helt enkelt grovt osanna och den som är ansvarig för formuleringarna kan omöjligt ha läst Stockholmsinitiativets material.

Jag vågar också förutsäga att den dag någon påvisar ett otvetydigt fel i det vetenskapliga underlaget så kommer Stockholmsinitiativet utan knot att korrigera felet. Och även om det ibland förekommer att skeptiker gör påståenden som senare visar sig ogrundade är detta faktiskt ett stort problem också bland AGW-hängarna. Jag kan peka på mängder av exempel på påståenden om uppvärmningens konsekvenser som är vetenskapligt ogrundade och felaktiga bortom varje rimligt tvivel (malaria i Sverige, döda grodor i Centralamerika, utdöende isbjörnar mm mm) och våldsamt överdrivna prognoser:

1986 skrev t.ex. Paul Ehrlich “As University of California physicist John Holdren has said, it is possible that carbon-dioxide climate-induced famines could kill as many as a billion people before the year 2020.”

Samma år hävdade James Hansen “Within 15 years, global temperatures will rise to a level which hasn’t existed on earth for 100,000 years”. ”Hansen said the average U.S. temperature had risen from one to two degrees since 1958 and is predicted to increase an additional 3 or 4 degrees sometime between 2010 and 2020”.

Man skulle faktiskt kunna säga att dessa prognoser från ett par av AGW-rörelsens ledande personer har falsifierats av den faktiska temperaturutvecklingen utan att något förvillarpris utdelats till dem.
Och vem har gjort sig mer förtjänt av ett förvillarpris än Stephen Schneider, en annan av AGW-rörelsens galjonsfigurer: ”Vi vill förbättra världen … För att göra det måste vi fånga allmänhetens uppmärksamhet … få mycket uppmärksamhet i media. Så vi måste måla upp skrämmande scenarier, göra förenklade, dramatiska påståenden och förtiga våra eventuella tvivel … Var och en av oss måste bestämma den rätta balansen mellan att vara effektiv och att vara hederlig.”

Vill man peka ut kolportörer av osanningar, slarvig vetenskaplig argumentation, misstänkliggörande förtal eller hysterisk alarmism finns det många värdiga mottagare i klimatdebatten både bland alarmister och skeptiker. VoF:s anklagelser mot Stockholmsinitiativet är dock så grovt osanna, orättvisa och ett så flagrant exempel på ”ogrundade anklagelser” att utdelarna av förvillarpriset denna gång faktiskt är mer förtjänta av det än mottagarna.

Jag känner inte längre igen Vetenskap och folkbildning och kan inte ställa mig bakom dess verksamhet. Jag kan därför inte längre stå kvar som kontaktperson.

Och en sak till. Om man är angelägen om att befordra en rationell och öppen diskussion, är det normalt viktigare att rikta sin kritik mot mäktiga, inflytelserika personer och organisationer än mot dem som befinner sig i utkanten av den offentliga debatten. Det är således viktigare att hålla efter sanningens dödgrävare inom universitet och statliga organisationer än att håna människor som är i underläge. Kommer det en tid då vi får se ett förvillarpris till alla de akademiska lärare och forskare i beteendevetenskap som i decennier förnekat välunderbyggda biologiska fakta, till de forskare som ganska nyligen drev kampanj om skogsdöden, de professorer som underblåste eller höll tyst om den hysteri kring bortträngda minnen av incest som placerat massor av oskyldiga människor i fängelse eller till alla dem som givit legitimitet åt den sk ”genusforskningen”? I så fall kommer jag åter att applådera VoF.

Bästa hälsningar från vännen Germund