Vetenskap och Folkbildning - Analys och kritik av VoF

Vi håller koll på föreningen Vetenskap och Folkbildning

Vetenskap och Folkbildning - Analys och kritik av VoF

Etikett: Stockholmsinitiativet

Vetenskap och Folkbildning får fler fiender för varje år som går

Filosofen Martin Gustafsson skrev i en omfattande och mycket kritisk artikel i SvD riktad mot föreningen Vetenskap och Folkbildning att folkbildningsaktiviteten som VoF sysselsätter sig med är förödande. Han skriver att försöken till Voltairesk och raljerande uppkäftighet faller platt till marken samt att tonen i VoFs kommunikation är kontraproduktivt självbelåten och ibland rentav nedlåtande. Det är hans eget ordval. Budskapet är tydligt.

Artikeln publicerades i SvD i december 2007, men ännu idag verkar föreningen inte inse att de är ute på hal is som blir tunnare och tunnare för varje år. Det visade sig vid VoFs senaste utnämning den 28 december 2010 av förnedringspriset ”Årets förvillare” som de gav till Stockholmsinitiativet. Konsekvensen av handlingen är att VoF med ordförande Hanno Essén fått en hel förening emot sig bestående av akademiker från en rad universitet. Stockholmsinitiativet svarade med artikeln: Vetenskap och Folkbildning förtjänar utmärkelsen ”Årets Förvillare”.

Inte nog med det.

Inom kort beslöt sig professor Germund Hesslow för att hoppa av VoF och han gjorde det med besked genom att publicera ett öppet brev på detbattidningen Newsmill. Han skriver: ”VoF:s anklagelser mot Stockholmsinitiativet är dock så grovt osanna, orättvisa och ett så flagrant exempel på ”ogrundade anklagelser” att utdelarna av förvillarpriset denna gång faktiskt är mer förtjänta av det än mottagarna.”

Nu verkar även professor Maria Lennernäs hoppa av Vetenskap och Folkbildning som sakkunnig. I en serie mail framgår att hon inte känner sig bekväm med föreningens verksamhet, enligt bloggen Nymodernism som hänvisar till offentliga handlingar. Avhoppet diskuteras på Annika Dahlqvists OT-blogg.

Kritik har även riktats många gånger under flera år mot VoF:s forum där skeptikernas raljerande attityd har varit problematisk. Det handlar om skeptikernas oförmåga att bedriva vanlig konversation. En motion inlämnades i mars 2010 till styrelsen i VoF inför årsmötet.  Motionen var rubricerad: ”Etiska regler och riktlinjer för föreningens verksamma” och skickades in av styrelsemedlemmen Sofia Fransson.

Förslaget röstades ned med bred majoritet. Ordförande Hanno Essén meddelade på årsmötet att han och övriga i styrelsen, förutom Sofia som avgick , inte ansåg att motionen var lämplig.

Frågan är hur lång tid det tar innan aktivisterna i föreningen VoF kommer till insikt om sitt eget beteende och än mer intressant, hur lång tid tar det för rektor Peter GudmundsonKungliga Tekniska Högskolan (KTH) att inse att han inte kan beskydda VoF eftersom VoF bedriver för KTH grovt förtroendeskadlig verksamhet.

Texten uppdaterades 2011-01-23

Vetenskap och Folkbildning kontrollerar poster på Wikipedia

Föreningen Vetenskap och Folkbildning är mycket aktiv på webben genom sina VoF-aktivister. Dessa har sedan flera år specialiserat sig på att försöka kontrollera faktaposter om personer,  organisationer och termer på Wikipedia med sina egna tendentiösa definitioner av ord och begrepp.

[Utdrag från artikeln: ”Vetenskap och Folkbildning försöker kontrollera poster på Wikipedia” från 2011-01-17. Denna version är uppdaterad 2011-03-09.]

Namnen är kända och flertalet av dessa VoF-aktivister är samma personer som administrerar VoFs-forum. På deras forum har administratören Calle555 (Carl von Blixen) den 25 sep 2006 startat en särskild bevakningssida Wikipedia-artiklar som skeptiker bör bevaka vilket resulterade i en VoF Wiki för voffare så att de ska kunna hålla koll på vad som skrivs på Wikipedia.

Syftet är att alltid plantera VoF:s åsikt om personen, organisationen eller ordet. VoF väljer att koncentrera sig på innehåll som är politiskt viktigt för deras mission.

När drabbade personer och organisationer får sina poster ändrade av VoF-aktivister och då försöker rätta dessa använder aktivisterna Wikipedias alert-funktion. Följden blir att posten som korrigerats ofta inom 10 minuter – och även mitt i natten – ändras tillbaka till VoF:s version av verkligheten.

För den oinvigde i hur Wikipedia fungerar ter sig detta ofattbart, men alla ändringar dokumenteras automatiskt och därmed lämnar VoF-aktivisterna kontinuerligt spår efter sig. Med hjälp av postens historik och en versionsjämförarfunktion avslöjas VoF:s aktiviteter. Till varje post på Wikipedia finns även ett tillhörande separat diskussionforum.

Personer och organisationer som anser sig vara orättvist behandladeav voffarna kan där diskutera vad som ska stå. Det leder i princip aldrig till något annat än att den drabbade parten ger upp och åter försöker korrigera faktaposten. Om så sker är det rutin för aktivisterna att: låsa faktaposten för ytterligare ändringar, flagga posten pga av redigeringskrig, utdela varningar till den drabbade parten, anklaga offret för vandalisering och även stänga av den drabbade från Wikipedia.

Det finns åtskilliga exempel på hur VoF-aktivisterna satt detta i system och de har sedan flera år byggt upp sitt ”administratörsskap” på Wikipedia till ett sammansvetsat gäng som ibland träffas fysiskt.

Stockholmsinitiativet utsatt för fräck VoF-attack

Ett aktuellt exempel på hur VoF-aktivister försöker dominera en faktapost om en organisation på Wikipedia är posten om Stockholmsinitiativet (SI). När VoF utdelat förnedringspriset ”Årets förvillare” till SI den 28 december 2010 var de snabbt på plats och skapade rubriken ”Utmärkelser” i faktaposten och där planterades texten om förnedringspriset. Voffare har i faktatexten om SI även passat på att presentera sin egen motåtgärd Uppsalainitiativet (UI) och påpekat att SI minsann sysslar med spridande av missuppfattningar, desinformation och rena lögner kring global uppvärmning och forskning.

Inte nog med det, voffarna har varit fräcka nog att länka till sin egna sidor såsom UI, VoF:s lista på ”Årets förvillare” och till pressmeddelandet där SI utpekas som ”Årets förvillare”. Sex länkar går till VoF-relaterade sidor (Obs i skrivande stund) och endast en länk går till SI. Fem resterande länkar går till andra Wikipediaposter. Detta är ett försök att dominera faktaposten om SI och syftet är att skapa maximalt dåligt rykte för SI och samtidigt göra reklam för UI inne på SI:s faktapost. Fräckheten är alltså stor.

Text: Torbjörn Sassersson

Läs hela artikeln på Newsmill

Stockholmsinitiativet: Vetenskap och Folkbildning förtjänar utmärkelsen ”Årets Förvillare”

Ursprungligen publicerad i Newsmill: 2010-12-31

Ärade styrelsen för Vetenskap och Folkbildning (VoF)! För några dagar sedan blev Stockholmsinitiativet tilldelat utmärkelsen Årets Förvillare. Vi tackar och tar emot och erkänner oss skyldiga – åtminstone till huvudanklagelsen att vi vill få människor i vårt samhälle att tänka i andra banor än de vanliga då det gäller klimatet.

Vilka är vi då, inom Stockholmsinitiativet? Det är många som ivrigt ägnar sig åt att analysera oss skeptiker. Och det finns flera bud om vad vi är för några.

Det sägs t.ex. att det måste vara något psykologiskt fel med skeptiker eftersom de tänker annorlunda. Men vi tror inte att detta stämmer särskilt väl. Vi är nog som folk är mest, och fullt kapabla att behålla jobb, att umgås med andra människor och att diskutera vetenskap, litteratur och filosofi när så är passande.

Det har sagts att vi är rättshaverister. Att vi hakat upp oss på systemet och inte har förmåga att lyda auktoritativa tillsägelser. Men det stämmer heller inte något vidare. De flesta av oss betalar snällt våra parkeringsböter om och när vi blir uppmanade att göra det, utan att knota eller att komma med eviga överklaganden. Och om myndigheterna säger till oss att energispara och sortera soporna, så gör vi faktiskt det också.

Det har sagts att vi är betalda av tobaks- och oljeindustrin för att sprida våra förvillelser. Men det stämmer tyvärr inte alls. Stockholmsinitiativet får inga pengar från vare sig tobaks- eller oljeindustrin. Vi driver vår verksamhet helt på ideell basis och på det som våra medlemmar betalar i medlemsavgift. Precis som VoF faktiskt.

På det hela taget tycker vi snarare att industrin är snåla, för att inte säga direkt fientliga mot oss. De verkar nämligen också tycka att man skall tänka som VoF, och att staten skall satsa mer skattepengar på utsläppsrättigheter, vindkraftverk, solfångare, etanol, nya energilampor och annat som de tillverkar i klimatpolitikens spår. De vill inte alls veta av någon kritik mot detta. För det skulle kunna medföra att staten drar ned på subventionerna och att vinsterna – som hittills varit ganska ansenliga – skulle försvinna.

Inte heller politikerna ger oss några bidrag. Egentligen finns det inte någon större skillnad mellan de olika partierna. Alla har precis samma politiskt korrekta uppfattning i klimatfrågan. Och det finns heller inga avvikande röster i riksdagen som vi kan se. Alla tycker precis likadant om att alla bör hålla sig till den rätta Klimatläran. Och skulle det mot förmodan finnas någon riksdagsman eller -kvinna med en avvikande uppfattning så har denne person självbevarelsedrift nog att hålla sådana hädiska tankar för sig själv.

Några juvenila personer inom styrelsen för VoF har också kallat oss pseudovetenskapare. Men om styrelsen tror att kritik av politiskt tillsatta auktoriteter är ovetenskapligt så borde de nog läsa på lite bättre.

Slutligen sägs det att vi är ”förnekare”. Denna benämning kan vi ju förstå utifrån Lärans perspektiv. Det räcker inte med att kalla oss för ”kritiker” eller ”skeptiker”. Ty vi är kritiska mot något som slagits fast som högsta sanning. I FN. Alltså är vi förnekare och kättare. – I våra öron är ”förnekare” en ganska avslöjande benämning, och en bekräftelse på att många idag betraktar den ortodoxa teorin om koldioxidens påverkan på klimatet som en religion snarare än som en vetenskap.

Så ärade styrelse för VoF. Vi tar avstånd från alla försök att stämpla oss socialt eller psykologiskt.

Vilka är vi då, vi som dristar oss att ifrågasätta en så omhuldad teori om klimatet?

I korthet kommer vi från alla möjliga olika håll här i samhället. En del är äldre och har ett långt yrkesverksamt liv bakom sig. De flesta är fortfarande fullt engagerade i arbeten och familj. Vi är välutbildade och pålästa på både klimatområdet och på andra områden. Flera av oss har akademiska titlar som docenter och professorer.

Men vi är skyldiga till det som Vetenskap och Folkbildning anklagar oss för, nämligen att vi är skeptiska till den rådande teorin om klimatet. Det hjälper inte att de högsta auktoriteterna, såsom FN:s klimatpanel, EU och vår egen regering har sagt att vi tänker FEL, och att dom har rätt. Det hjälper heller inte att flera framstående forskare inom klimatområdet har förklarat för oss hur de menar att det ligger till. Ty, det finns faktiskt också väldigt många framstående forskare inom fältet som, liksom vi, inte alls är så övertygade. Och som också är mycket kritiska. Ja, det finns forskare inom klimatologi, meteorologi, atmosfärsforskning, astrofysik, geofysik, oceanografi, geologi, fysik, kemi, matematik, statistik och många andra relevanta fält som är skeptiska. Det kanske kommer som en chock för styrelsen för VoF att höra att det handlar om hundratals, kanske tusentals forskare världen över som inte tror på de modeller och de prognoser för de närmsta 100 åren som FN:s klimatpanel har utfärdat.

Vi kan förstå att detta känns ganska overkligt för styrelsen. Trots allt är det ju så att de traditionella massmedierna som radio, TV och storstadstidningarna ständigt försäkrar oss om att den globala uppvärmningen fortsätter i oförminskad takt, att allehanda katastrofer som sjukdomar, stormar och torka (och t.o.m. kyla, som nu) kommer att drabba världen. Och att vi måste göra något nu, innan det är för sent. Men vi inom Stockholmsinitiativet dristar oss alltså till att vara skeptiska till detta.

Vi framför dessutom denna skepticism och kritik offentligt. Vi har för länge sedan gett upp hoppet om storstadsmedierna, så därför har vi skapat oss egna kanaler på det förkättrade nätet. En och annan bok har det dock blivit. Det har även visat sig att de små landsortstidningarna – kanske i ett tillstånd av spjuveraktig uppkäftighet – vågat publicera en och annan av våra artiklar. Smålandsposten utsåg föresten The Climate Scam till Årets Blogg. Men i huvudsak är det i de nya medierna, på skeptiska klimatbloggar och i nättidningarna, som motståndet lever. Där är nämligen diskussionen fri.

Vi är en samling individer som hyllar det fria ordet och den fria tanken. Vi tror på vetenskapen och dess metoder att med kritisk granskning ta små steg närmare sanningen. Vi tror att allt dogmatiskt rättänkande är till skada för vetenskapen och att det hindrar dess utveckling. När vi förkastar slogans som ”the science is settled” så är det därför att vi vet att detta inte kan vara riktig vetenskap. Inom vetenskapen bör man inte slå fast odiskutabla och eviga sanningar på samma sätt som i religionerna. I vetenskapen är det aldrig en synd att kritisera en teori, även om det är många stora auktoriteter som FN, IPCC, regeringar, och många vetenskapsmän som tror på den.

Vi beklagar också att politiken har trängt in i de vetenskapliga akademierna och att forskningspengar blivit viktigare än att upprätthålla en god forskningssed. Vi tror att det är mycket denna politisering av vetenskapen som korrumperat stora delar av just klimatforskningen. Inte minst den skandal som gått under benämningen ”Climatgate” för drygt ett år sedan bekräftade våra farhågor om vad som var prioriterat i den inre kretsen av forskare aktiva inom FN:s klimatpanel. För inte var det vetenskapen och det självständiga sanningssökande som man prioriterade. Sanningen ansågs vara given, och inga kritiska forskare eller publicerade artiklar som var kritiska skulle få lov att rucka på deras viktiga budskap till världens nationer.

Det är med beklagande vi nu också kan konstatera att även föreningen Vetenskap och Folkbildning föredrar blind auktoritetstro framför den fria forskningen. Flera av oss har varit medlemmar sedan starten av VoF och har tyckt att det var en god idé att försöka hålla vetenskapen fri från ovetenskapliga metoder, politik, vidskepelse och dogmatiska läror. Och en viktig poäng med föreningen – något som helt tycks ha glömts bort med bl.a. årets pris – är att man inte förkastar till synes konstiga påståenden utan att verkligen pröva dem. Tanken med föreningen var ju att man inte bara fnyser åt sådant som verkar udda utan att man försöker argumentera sakligt och helst också göra empiriska små experiment. Allt detta har föreningen, eller åtminstone föreningens ledning, helt struntat i när det gäller kritiken mot den ortodoxa klimatläran.

Ibland säger man om oss skeptiker att vi är ”gammalmodiga” och att vi inte vill erkänna den nya tidens forskning och forskningsresultat, utan att vi hellre stoppar huvudet i sanden. Det sistnämnda håller vi inte med om. Vi är tvärt om öppna för nya forskningsresultat och följer forskningen noggrant. Däremot är vi lite gammalmodiga i den meningen att vi håller på de väl beprövade metoder som gjort vetenskapen till ett så framgångsrikt projekt under flera hundra år. Vi ser inte den post-moderna forskningen – eller ”post-normala” forskningen som det ibland kallas – som något bra ideal. Vi är gammalmodiga nog att tro att det finns en objektiv sanning därute, även om vi inte alltid kan vara säkra på vad den är. Vi är gammalmodiga nog att kräva sakliga och relevanta argument, och vi ser inte användandet tillmälen som ”förnekare”, ”pseudovetare” eller ”rättshaverister” som ett acceptabelt substitut. Inte heller ser vi etiketter som ”förvillare” som ett tillräckligt skäl för att vi skall rätta in oss i ledet.

Så därför skall vi nu, i enlighet med vårt gammalmodiga sätt att betrakta god vetenskap, begå den ultimata hädelsen. Vi skall nämligen uppmana till spridning av det som styrelsen i VoF kallar för ”förvillelser” och ”konspirationsteorier”, och som vi inom Stockholmsinitiativet kallar för sakliga invändningar och kritik av arbetet i FN:s klimatpanel. Vi uppmanar alla läsare, men särskilt styrelsen i VoF, att gå in på Stockholmsinitiativets hemsidor och där studera de artiklar som står under rubriken ”vetenskap”. Där finns en lång rad sakliga artiklar, med många referenser till publicerade arbeten, som handlar om den skeptiska sidan av klimatfrågan.

Men vi är ändå på ett sätt tacksamma för utmärkelsen som Årets Förvillare. Hade detta varit medeltiden så hade vi förmodligen blivit brända på bål. Istället får vi en utmärkelse som är ägnad att håna och stämpla Stockholmsinitiativet socialt i medias och i VoFs egna ögon. Det kan vi leva med.

Men med tanke på att det inte verkar som om styrelsen i föreningen Vetenskap och Folkbildning är så särskilt väl insatta i den vetenskapliga frågan om klimatet, och dessutom brutit mot föreningens syften att värna om god vetenskap och en öppen diskussion, så kanske vi inom Stockholmsinitiativet istället borde lämna över utmärkelsen till styrelsen. Ni har förtjänat den bättre.

Tack för ordet.

Stockholmsinitiativet, Ingemar Nordin, prof em., Linköpings universitet

OM FÖRFATTAREN
Ingemar Nordin är professor i filosofi på tema Hälsa och samhälle vid Linköpings universitet och medlem i Stockholmsinitiativets råd.

Driven av WordPress & Tema av Anders Norén